15 oktober, 2008

Escape


Efter en smärre hjärtattack där jag såg i mitt inre hur jag skulle få se min älskade häst ligga på Nissastigen i en pöl med blod så slutade det lyckligt.

Han vet vart maten finns, han var frusen. Som tur var sprang han rakt in i stallet.
Där fick han maten, och ett täcke.
Sedan var han nöjd och fattade inte alls varför jag storlipade och kramade honom.

Inga kommentarer: